Det verbalvulgära syftet

Ibland får jag frågan om jag inte tar min musik och mina scenframträdanden på allvar. Frågan syftar alltid på min frispråkighet, mina anspelningar på sex och mina svordomar.
Jag förstår och respekterar frågan, jag hade kanske frågat samma sak om jag inte vore jag.

Min dröm är en värld där människor kan uttrycka sig enkelt och svårt utan att placeras i fack. Där kvinnor kan prata och även skämta om sex utan att framstå som lösaktiga och felaktiga. Jag drömmer om att det jag gör med mina uttalanden, mitt sexsnack och min integritet ska kunna skapa självförtroende i unga tjejers hjärtan. Att de hittar vem de är och är glada när de gör det. Att de stolt lyfter fram sig själva i sociala sammanhang och tar personligt riktade mothugg med en klackspark.

Jag är alltså den sexistiska feministen kan man snyggt uttrycka sig.

Jag tycker världen är trasig när det kommer till vad kvinnor mÃ¥ste uppfylla för att räknas. En respektingivande kvinna behöver inte vara den blygsamma, välklädda och väluppfostrade kvinnan. Det är okej att säga “kuk” och “fitta” ibland ocksÃ¥, om man säger det snällt.

Att vara sig själv behöver inte betyda att man trampar någon annan på tårna, det betyder bara att de som inte uppskattar dig för den du är får flytta på sig lite. Det finns så mycket skönt folk och de ska man ta hand om.

Ner till helvetet och tillbaka

Jag har alltid sagt att man måste ner om helvetet och vända för att på riktigt kunna smaka på hur lycka och framgång smakar. Själv har jag haft en jäkla resa i Stockholm som gjort att jag omvärderat mig själv och mitt liv. Livet var inte snällt mot mig där och jag kom tillbaka till Skåne med en trasig själ och dumma tankar om mig själv. Det tog ett tag innan jag kände att jag var på fötter igen och hade hittat tillbaka till lilla Anna. Musiken i Stockholm var bra. Privatlivet var jävligt kasst.

Och nu har jag haft två coola dagar med spelning på Ystads Teater och Palladium i Malmö. Konserten på Palladium i kväll spelades också in av ett filmteam och förhoppningsvis blir det en dvd av materialet om jag känner mig bekväm med det.

Jag har jobbat med sköna människor som är riktigt bra på sina jobb och jag har njutit varje sekund av att få ha så proffsigt folk runtomkring mig!

Innan konserten idag hamnade jag i fosterställning i soffan i logen och ångestgrät en stund över mitt liv. Jag var nervös och var rädd för att människor skulle ha förväntningar på mig som jag inte kan leva upp till. Därefter klappade jag till mig själv i ansiktet några gånger och bad mig själv att rycka upp mig och bara vara mig själv när jag väl skulle kliva upp på scen. Det gick bra, jag var nervös men det gick bra.

Det är någonting speciellt med att vara jag idag. Jag enormt tacksam för allt stöd jag har fått och jag vet inte var jag ska börja tacka så jag tackar alla!

Eftersom livet varit så knasigt för mig ett tag så behöver jag lära mig att vara mer snäll mot mig själv. Det låter enkelt men jag har insett att det är så förbannat svårt. Ge mig tid bara, så ska ni se att det ordnar upp sig.

Inget påklistrat, inget konstlat.

Idag spelar jag på Ystads Teater och i morgon på Palladium i Malmö.

Jag ser tillbaka på min artistkarriär och kommer på att sist jag spelade på Ystads Teater var december 2009 då jag släppte min första platta Va Fan. Det var långt ifrån mitt bästa gig och långt ifrån att jag var på rätt plats i min dröm. Men jag började där.

Jag minns när jag gick upp på scenen och att jag funderade över vem jag skulle vara, för det var så jag uppfattade artisteriet. Att man tar på sig en köttklänning eller visar pattarna för att få uppmärksamhet.
Idag är jag någon helt annan stans i mitt medvetande. Jag har insett att jag sover gott om natten om jag är mig själv, hela vägen. Inget påklistrat, inget konstlat.

Och konstigt nog fungerar det. Jag har sagt och gjort väldigt många knäppa saker genom åren och jag kan erkänna att jag inte står för allting idag. Men jag har gjort en jävla resa och jag är stolt över mig själv att jag tog mig själv i handen och bestämde mig för att göra resan tillsammans med mig själv. Att inte lämna mig själv hemma när jag står på scen.

Det är stora dagar denna vecka och jag är tacksam. Mer tacksam än jag tror att ni kan föreställa er.

Jesus och kycklingarna

Nu är det påskhelg och ännu en kristen högtid som gör att familjer och vänner samlas för att fira någonting vi knappt vet vad det betyder.

Jag väljer att fira påsken med mig själv. Först och främst för att jag är skön att hänga med men också för att jag behöver ta det lugnt.

Men jag kan tänka mig att påsken kan bli lika ensam som julen för vissa. Hela Sverige somnar in i någon underlig traditionstrans och ännu en gång slåss vi för att höra till något eller någon.

Själv tycker jag att det finns någonting magiskt i att trivas med att vara själv. Att inte behöva tillhöra hela tiden. Jag tillhör mig själv.

Jag faller för kvinnorna

Sedan jag flyttade tillbaka till Skåne så har jag insett hur många stensköna kvinnor jag känner. Och fler träffar jag hela tiden!

Det är någonting som triggar min vänskapsnerv när det kommer till kvinnor som kör sitt eget race. Självständiga kvinnor med skinn på näsan som vet vad de vill ha och inte vill ha.

Jag kommer självklart inte namedroppa såhär en tisdagsnatt även fast jag skulle kunna skriva en sjumeterslista.

Det är i alla fall ni som skapar balans i världen. Ni finns i alla former, alla färger, alla sinnesstämningar och ni ger mig just den näring som jag behöver för att känna att jag duger så jävla bra som jag är!

Tack!

Anna Hertzman Sommarrock 2011