Anna Hertzman

Jag har sålt massvis med skivor till olika människor och jag möter ofta människor som förundrar sig över hur jag kan vara så personlig i mina låttexter. Den musikaliska tolkningen är fri och jag lägger mig inte i vad du tror att musiken handlar om. Jag skriver för att varje individ ska leva sig in i det på sitt sätt och överraskas av känslor. Sen håller jag inte på med musiken för att vara någon, eller rättare sagt någonting, annat utan detta är bara jag. Inget på-låtsas-koncept där jag försöker bli känd och rik. Detta har ni säkert redan listat ut. Jag bryr mig inte om vad som säljer och inte säljer. Det jag bryr mig om är alla människor som uppskattar min musik och tycker jag är en härlig person på scen, har jag kul där uppe så har ni säkert lika kul där nere.

Jag känner mig ny i en artistvärld som jag försöker komma överens med. Jag känner mig väldigt annorlunda och väldigt egen. Kanske är det bra men musiken för mig blir nog en ensam tid, så är det kanske för de flesta.

Jag har en kompis som är en riktig godbit. Han växte inte på träd när jag plockade honom och det är få som jag har ett sådant otroligt utbyte med som jag har med honom.

Idag kom det i två jättegoa par i restaurangen som hade hört min musik och därmed bestämt sig för att även äta hos mig. Idag fick jag sån härlig känsla att det finns så himla många fina människor där ute. Jag träffar massvis med underbara personer varje dag. Men efter ett femton timmars pass så känner jag för djup sömn.

Att umgås med artister är speciellt. Artister inom alla dess olika genrer och former. Artister i allmänhet fungerar så att du ska skämmas för dina tidigare framgångar och se framtiden som en chans att täcka över dina tidigare misstag. Jag förstår mig inte på detta resonemang! Jag har aldrig gjort någonting jag skäms för men det är en lång väg till ett genombrott och när du vandrar denna långa väg är det många gånger som osunda saker lockar dig för att förkorta vägen. Jag menar melodifestival, plastikoperationer, kändisfester, rövslickeri med mera.

Men jag tror inte på metoden att förkorta vägen, det är vandringen som gör att allting tillslut känns som en belöning och inte en belastning. Jag har lärt mig en viktig sak av mina föräldrar och det är att aldrig skryta, men samtidigt ha ett stort förtroende i dig själv. Jag skryter aldrig om vem jag känner eller vad jag gjort, inte heller vad framtiden erbjuder mig. Men jag kan samtidigt vara mycket stolt över mina bedrifter och berömma mig själv för allt bra jag gör. Det är en tunn balansgång som bara kan vandras av en som har båda fötterna på jorden.

Vissa människor vet jag inte hur de sover om natten.

Läs här

Ja, ikväll spelar vi på Sommarrock i Svedala och det ska bli förbannat roligt.

Jag har spelat en låt, som heter Sång till Gud, de senaste gångerna jag har varit ute och spelat och jag tar den själv på piano. Det är en omåttligt populär låt så jag får väl se till att masa mig till studion och fokusera på nästa platta. Det är alltid en lättnad när man har bra material. På nästa skiva ska jag utmana mig själv, jag ska våga mer. Inte så att jag ska åla mig naken på en scen som Lady Gaga men mer röstmässigt och arrangemangsmässigt menar jag. Vi ska skapa musik som ingen annan tidigare gjort, det är målet.

Som sagt så går jag på diet, men låt oss inte göra begreppet uttjatat. Men i alla fall så satt jag och åt min fjuttiga tonfisksranson idag och André går hänsynslöst fram och försöker äta från min tallrik. Jag har aldrig varit så arg på människan. Hur kunde han bara tänka tanken !? Där satt jag skitsur och utsvulten och sade att jag skulle sätta gaffeln i benet på honom om han närmade sig. Vi hade med andra ord inte klarat oss på en öde ö. Jag hade ätit upp honom.

Jag kan inte klaga på att mitt liv inte är händelserikt i alla fall!

Jag har skaffat mig en personlig tränare. Egentligen behöver jag inte skriva mer men i alla fall så känns det bra. Robin frågade hur länge jag trodde det skulle hålla och jag vet inte. Jag har i alla fall en person som kollar upp mig och mäter mig så jag kan inte trycka i mig ett Sibylla-meal varannan dag. Jag är så fruktansvärt svag för hamburgare, det är bland det godaste jag vet faktiskt. Jag ber gärna om lite extra grillkrydda också. Som sagt så handlar hela min vardag om mat just nu och jag jobbar som kock så det känns sådär. Jag tittade på maten igår och sade till den att jag inte får äta den. Det är alltid tufft i början. Mitt mål med detta är att inte flåsa bara för att jag gått upp för trappan, det låter sunt tycker jag.

Lena Axelsson syr upp klänningar till mig inför mina spelningar, hon är helt fantastiskt duktig. Klänningen på bilden har vi designat tillsammans.

Där är ingen ordning just nu, vissa perioder är det bara så. Det kvittar hur bra du förbereder dig och hur väl du planerar, du kan ändå inte styra över allt. Det löser sig, sade Timbuk. Jag säger samma. Det sköna i detta är att ha en skön grund att stå på.

Snart Sommarrock i Svedala och det ska bli så himla kul!! Där kan jag glömma alla mina bekymmer och bara vara mig själv i min egen bubbla.

Där är någonting magiskt med denna årstid, eller egentligen är det nog inte specifikt med sommaren utan bara att vi har sådana vackra kontraster mellan årets perioder. Himlen är lila varje kväll, det är ljummet ute och fåglarna börjar kvittra klockan fyra på morgonen.

Jag insuper vartenda vacker sekund och njuter av det jag ser. Det gäller att uppskatta stunden, just nu. Det är inte bara ett ord på latin utan det ligger en mening i det. Så fort du får en möjlighet så vill jag att du tittar ut. Titta upp, titta ner eller varför inte rakt fram. Jag lovar du ser någonting som du kommer att lägga på minnet som en underbar sommar. Det är nu livet pågår och jag vill leva det nu och minnas det sen. Jag vill ha det som ett minne där jag gjorde som jag kände och levde som jag ville.